2 dagar i sorgens tecken...
Dags att göra ett nytt försök att skriva några rader om min älskade mollys bortgång.
Allting gick väldigt fort, från att matvägra på fredagen, till att varken kunna äta eller dricka utan att få krampaktiga kräkattacker. Jättehemskt!
På måndagen for jag in på berguven för´att egentligen bara få min egen diagnos å utgång bekräftad.... en väldigt tung resa hem men tårarna sprutande!
på måndagkvällen var molly så dalig att jag inte trodde hon skulle överleva natten, fick även ett anfall sent på kvällen som gjorde henne stressad. När hon lugnade ner sig så tryckte hon nosen mot både min och marcus kind och tittade på oss med sina snälla ögon... tror att hon sa hej då vid det tillfället, hon visste vad som väntade...
Sen har vi då tisdagen den 25 november 2008... den svartaste dagen jag kan minnas..
Molly låg i min famn i princip hela morgonen och var så himla lugn å trygg, ville t om lägga sig på rygg med benen i vädret... precis som vanligt.. Veterinären kom kl 9.30, det var så otroligt jobbigt!! Men hur hemskt det än var så vet jag att det kunde inte varit bättre. Hon låg kvar i min famn när hon fick den lugnande sprutan, hon reagerade inte ens. det enda som hände var att hjärtat som förut slagit extremt hårt och fort lugnade ner sig. När det var dags för den sisa sprutan höll jag henne tätt tätt emot mig å smekte henne å pratade... tackade för 12 år av trogen vänskap.. Min bästa vän... fanns alltid där! Hon har funnits där för mig i situationer som ingen ens vet existerar. Trots smärtan av att förlora henne så hade jag inget val, hon har ju aldrig svikit mig, så skulle aldrig svika henne å låta henne lida i onödan.
Efteråt la vi henne i kistan och begravde henne under Idas äppelträd. Min älskade marcus hade grävt sig genom tjälen och ordnat en sån fin grav med granris i botten å allt. det var även han som ordnade kistan... å sist men inte minst så har han stöttat mig hela tiden... jag har ju gråtit i nästan 6 dagar.. har lidit så mycket av det här att jag fastnade i min egen sorg å märkte inte att han oxå var jätteledsen... ändå bet han ihop och ordnade han allt detta åt mig och molly.. KÄRLEK!!
Måste även tacka mamma och camilla som funnits här.. är så skönt med djurmänniskor som verkligen förstår hur fruktansvärt det är... dom är ju som våra barn!
Tror att sambo gubben visste vad som väntade,. han som vanligtvis är den mest svartsjuka som finns har hållit sig i bakgrunden hela tiden.. Är så tacksam att jag har en till underbar vovve som gör tomheten lite mindre!
En glad nyhet angående han är att han är friröntgad!!!! tjoho!!
här dedan är några kortt på mollys sista tid med oss..
gumman myser i puffen torsdagen 20 nov
nerbäddad i kistan med nallen på väg till himmlen till liston, chocko, sigge mm
mollys fina grav med ljus och änglar
VI ÄLSKAR OCH SAKNAR DIG MOLLY! SOV GOTT
Allting gick väldigt fort, från att matvägra på fredagen, till att varken kunna äta eller dricka utan att få krampaktiga kräkattacker. Jättehemskt!
På måndagen for jag in på berguven för´att egentligen bara få min egen diagnos å utgång bekräftad.... en väldigt tung resa hem men tårarna sprutande!
på måndagkvällen var molly så dalig att jag inte trodde hon skulle överleva natten, fick även ett anfall sent på kvällen som gjorde henne stressad. När hon lugnade ner sig så tryckte hon nosen mot både min och marcus kind och tittade på oss med sina snälla ögon... tror att hon sa hej då vid det tillfället, hon visste vad som väntade...
Sen har vi då tisdagen den 25 november 2008... den svartaste dagen jag kan minnas..
Molly låg i min famn i princip hela morgonen och var så himla lugn å trygg, ville t om lägga sig på rygg med benen i vädret... precis som vanligt.. Veterinären kom kl 9.30, det var så otroligt jobbigt!! Men hur hemskt det än var så vet jag att det kunde inte varit bättre. Hon låg kvar i min famn när hon fick den lugnande sprutan, hon reagerade inte ens. det enda som hände var att hjärtat som förut slagit extremt hårt och fort lugnade ner sig. När det var dags för den sisa sprutan höll jag henne tätt tätt emot mig å smekte henne å pratade... tackade för 12 år av trogen vänskap.. Min bästa vän... fanns alltid där! Hon har funnits där för mig i situationer som ingen ens vet existerar. Trots smärtan av att förlora henne så hade jag inget val, hon har ju aldrig svikit mig, så skulle aldrig svika henne å låta henne lida i onödan.
Efteråt la vi henne i kistan och begravde henne under Idas äppelträd. Min älskade marcus hade grävt sig genom tjälen och ordnat en sån fin grav med granris i botten å allt. det var även han som ordnade kistan... å sist men inte minst så har han stöttat mig hela tiden... jag har ju gråtit i nästan 6 dagar.. har lidit så mycket av det här att jag fastnade i min egen sorg å märkte inte att han oxå var jätteledsen... ändå bet han ihop och ordnade han allt detta åt mig och molly.. KÄRLEK!!
Måste även tacka mamma och camilla som funnits här.. är så skönt med djurmänniskor som verkligen förstår hur fruktansvärt det är... dom är ju som våra barn!
Tror att sambo gubben visste vad som väntade,. han som vanligtvis är den mest svartsjuka som finns har hållit sig i bakgrunden hela tiden.. Är så tacksam att jag har en till underbar vovve som gör tomheten lite mindre!
En glad nyhet angående han är att han är friröntgad!!!! tjoho!!
här dedan är några kortt på mollys sista tid med oss..
gumman myser i puffen torsdagen 20 nov
nerbäddad i kistan med nallen på väg till himmlen till liston, chocko, sigge mm
mollys fina grav med ljus och änglar
VI ÄLSKAR OCH SAKNAR DIG MOLLY! SOV GOTT
Kommentarer
Postat av: Sara Å Tiny
Sitter verkligen å känner med er, det är så jobbigt att måsta ta det beslutet usch. Kram på Vi tänker på er.
Postat av: Camilla
Åh typiskt....vad skulle jag läsa det här för?
Nu sitter jag ju här med tårarna sprutande igen...
Postat av: maria
Tack för stödet!!! kram
Trackback
